5.12.2012

Ett öppet bolag hade beviljats detaljhandelstillstånd för försäljning av alkoholdrycker i en livsmedelsaffär. A hade varit den ena ansvariga bolagsmannen i bolaget och han hade haft rätt att ensam teckna bolagets namn. Tingsrätten hade dömt A till ett bötesstraff på 45 dagsböter för att han hade sålt 256 förpackningar snus under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006.

A:s snusförsäljning hade varit systematisk under den tid som nämnts i tingsrättens beslut. Snus hade regelbundet levererats till A, som varit medveten om att det har varit fråga om snus som i försäljningssyfte smugglats in i landet. Å andra sidan hade bolaget bestridit att försäljningen skulle ha skett i anslutning till bolagets näringsverksamhet. Enligt bolaget hade snusförsäljningen varit A:s privata verksamhet och snus hade förmedlats med huvudsakligen liten marginal och till vänner. A:s ekonomiska nytta från försäljningen av 256 förpackningar ansågs under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006 ha varit endast 550 euro. Ärendet gällde detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker, men inte serveringstillstånd, och hos bolaget hade inte konstaterats något annat förfarande som skulle ha stått i strid med bestämmelserna i alkohollagen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A hade haft bestämmande ställning i bolaget såväl vid försäljningstidpunkten som den tidpunkt när länsstyrelsen hade fattat sitt beslut. Bolagets tillförlitlighet skulle således bedömas med A:s tillförlitlighet som utgångspunkt. A hade visserligen dömts till ett straff som kunde anses ha medfört förlust av sådan tillförlitlighet som är en förutsättning för att detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker ska kunna beviljas. När man överväger att helt återkalla ett redan beviljat tillstånd är det dock skäl att vara mera återhållsam än när man tar ställning till om ett nytt tillstånd ska beviljas eller inte. Med hänsyn till de förmildrande omständigheter som kunde anföras till A:s förmån kunde bolaget inte anses ha förlorat i tillförlitlighet så, att dess detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker borde återkallas helt. Bolagets detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker skulle därför återkallas för en viss tid. Med hänsyn till A:s verksamhet och vad som anförts om den tid för vilken ett tillstånd skulle återkallas vid förlust av tillförlitlighet samt de skäl mot att återkalla ett tillstånd bara för en kort tid som högsta förvaltningsdomstolen anförde i sitt beslut, fanns det inte grunder för att återkalla bolagets tillstånd för en kortare tid än tre månader. Förvaltningsdomstolens beslut skulle därför ändras så, att bolagets detaljhandelstillstånd återkallades för en tid av tre månader. Omröstning 3 - 2.

Alkohollagen 14 § 3 mom. och 15 § 1 mom.

Lyhennelmä suomeksi

Beslut som överklagas

Åbo förvaltningsdomstol 27.4.2010 nr 10/0303/3

Ärendets tidigare handläggning

Länsstyrelsen i Västra Finlands län har med sitt beslut 24.8.2009 permanent återkallat det detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker som beviljats det öppna bolaget X för försäljningsstället X i Y kommun. Länsstyrelsen har ansett att bolaget har förlorat sin tillförlitlighet som tillståndshavare eftersom den ena bolagsmannen A länge sålt smugglat snus i bolagets affär.

Bolaget har i sina besvär i förvaltningsdomstolen yrkat att länsstyrelsens beslut ska upphävas och verkställigheten av beslutet förbjudas. I varje fall ska påföljden ändras så, att tillståndshavaren högst tilldelas en anmärkning eller skriftlig varning. A sålde aldrig snus åt sina butikskunder utan hemifrån åt sina vänner. Nyttan av försäljningen var liten. A har inte brutit mot alkohollagen. Vid bestämmandet av påföljden borde även ha tagits i beaktande dess inverkan på bolagets verksamhet och på den andra bolagsmannens ställning. Han är inte skyldig till gärningen och det är han som fattar beslut rörande affärsverksamhet.

Åbo förvaltningsdomstol har med sitt interimistiska beslut 28.9.2009 förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen har gett utlåtande och bolaget genmäle.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Åbo förvaltningsdomstol har med sitt överklagade beslut ändrat länsstyrelsens beslut så att tillståndet återkallas för tre dygn. Samtidigt har förvaltningsdomstolen bestämt att det beslut står fast med vilket förvaltningsdomstolen 28.9.2009 förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut och att då förvaltningsdomstolens beslut vunnit laga kraft bestämmer regionförvaltningsverket en tidpunkt för beslutets verkställande.

Avgörandets motivering

Detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker kan beviljas den som bedöms ha förutsättningar för sådan verksamhet och besitta den tillförlitlighet som verksamheten kräver.

Tillståndsmyndigheten kan ge den som innehar detaljhandelstillstånd en anmärkning eller en skriftlig varning, förkorta försäljningstiderna eller utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent om tillståndshavaren inte längre prövas ha de förutsättningar eller besitta den tillförlitlighet som krävdes för tillståndet.

X är ett öppet bolag. A och hans far utgör bolagets bolagsmän. Enligt handelsregistret har A rätt att ensam teckna bolagets firma.

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen till 45 dagsböter samt till att förverka 550 euro för den ekonomiska nytta som brottet berett. Tingsrätten har ansett det bevisat att A under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006 anskaffat 338 förpackningar snus, som han visste att var smugglat. Under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006 har A sålt 256 förpackningar. A har inte bestridit mängden av snuset men berättat att han enbart anskaffat och sålt snus till sina vänner och bekanta och aldrig till sina kunder. A har ansett att det högst har varit fråga om lindrigt olaga befattningstagande med infört gods och bestridit åtalet gällande försäljning av produkter som strider mot tobakslagen. Tingsrätten har ansett att försäljningen uppfyllt kravet på näringsverksamhet, eftersom A i vinstsyfte regelbundet utbjudit snus till försäljning.

Eftersom A haft en bestämmande ställning i bolaget, har länsstyrelsen kunnat bedöma bolagets tillförlitlighet på basis av A:s tillförlitlighet. A har anskaffat och sålt snus med vetskap om att detta är i strid med lagen. Oberoende av om A sålt snuset i själva butiken, har länsstyrelsen kunnat anse att bolaget förlorat den tillförlitlighet som krävs av innehavaren av detaljhandelstillstånd. Eftersom bolaget och A emellertid inte har brutit mot alkohollagen, nyttan av försäljningen var liten och då bolaget inte heller tidigare har konstaterats ha brutit mot alkohollagen, ska det permanenta återkallandet av tillståndet betraktas utgöra en alltför sträng påföljd. Förvaltningsdomstolen anser att den skäliga påföljden är återkallande av tillståndet för tre dygn.

Tillämpade rättsnormer

Alkohollagen 14 § 3 mom. och 15 § 1 mom.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland , som har kommit i stället för länsstyrelsen i Västra Finlands län, har i sina besvär yrkat att Åbo förvaltningsdomstols beslut ska upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Regionförvaltningsverket har i motiveringen till sina besvär refererat tingsrättens beslut.

En lindrad påföljd är otillräcklig med beaktande av den utredning som gjorts i ärendet. När A under flera års tid har sålt smugglat snus i samband med sin näringsverksamhet, har han handlat så att han har förlorat den tillförlitlighet som krävs av innehavaren av detaljhandelstillstånd och permanent återkallande av detaljhandelstillstånd är rätt påföljd enligt alkohollagen.

I RP 50/2002 har man motiverat begreppet "krävd tillförlitlighet och behövliga förutsättningarna". Sökandens tidigare brottsliga verksamhet bör beaktas på ett analogt sätt. Brott vilka särskilt inverkar vid bedömning av sökandens tillförlitlighet är ekonomiska brott, brott mot alkohollagstiftningen, rattfylleri, oredlighetsbrott samt brott mot liv och hälsa. Bestämmelsens förteckning är enligt RP 50/2002 inte uttömmande, utan även situationer som är omedelbart jämförbara med ovan nämnda exempel kan beaktas. Enligt alkohollagen påverkas förutsättningar vid beviljandet av tillstånd endast av sådana brott som kan leda till fängelsestraff.

Regionförvaltningsverket har hänvisat till högsta förvaltningsdomstolens beslut 17.4.2000 liggarnummer 752. Enligt beslutet har besvär i ett likadant ärende förkastats. I det ifrågavarande beslutet har det varit fråga om förmedlande av olagligt gods som smugglats in till Finland.

I alkohollagen har inte stadgats vilka påföljder respektive överträdelse leder till, utan regionförvaltningsverket prövar alltid påföljden från fall till fall. Återkallande av tillstånd för 7 dygn är en otillräcklig och ineffektiv påföljd i detta ärende. Permanent återkallande av detaljhandelstillstånd kan inte betraktas utgöra en alltför sträng eller oskälig påföljd.

Bolaget har i sin förklaring yrkat att regionförvaltningsverkets besvär ska förkastas och Åbo förvaltningsdomstols beslut hållas i kraft.

Som motivering har bolaget hänvisat till Åbo förvaltningsdomstols beslut och dess motiveringar samt till de grunder som bolaget har åberopat i sitt yttrande till länsstyrelsen och sina besvär till förvaltningsdomstolen och ytterligare anfört följande:

Bolaget konstaterar att snuset inte har sålts i dess affärsverksamhet eller från butiken. Saken har betydelse, eftersom det enligt alkohollagens 14 § 3 mom. och 15 § 1 mom. närmast är fråga om bolagets tillförlitlighet. Den frågan avgörs på basis av vilken betydelse tingsrättens dom, som gällde A, har när man bedömer bolagets tillförlitlighet.

Snusförsäljningen var helt A:s privata verksamhet och hade ingenting att göra med själva butiken. Ändå inverkar återkallandet av detaljhandelstillståndet på bolaget och butikens verksamhet, trots att överträdelsen inte gällde bolaget och dess verksamhet. Den gällde inte heller försäljning av alkoholdrycker.

A hänvisar även till att brottet var av lindrig natur, trots att verksamheten enligt tingsrättens dom uppfyllde kravet på näringsverksamhet. Snusförsäljningen har inte pågått i anslutning till butiken eller dess verksamhet. Den ekonomiska nytta som A fick var endast 550 euro. Verksamheten var inte heller regelbunden, utan leveranserna var närmast tillfälliga. Enligt tingsrättens dom var gärningstiden cirka 1 - 2 år.

Bolaget har noggrant följt de regler son gäller alkoholdrycker och försäljning av alkoholdrycker. Tillståndshavaren har inte brutit mot alkohollagen eller i sin näringsverksamhet överträtt med stöd av alkohollagen utfärdade bestämmelser eller föreskrifter och det har inte förekommit ordningsstörningar eller annat missbruk på försäljningsstället.

Tillståndsmyndigheten kan ge den som innehar detaljhandelstillstånd enligt 14 § 1 och 2 mom. i alkohollagen en anmärkning eller en skriftlig varning, förkorta försäljningstiderna eller utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent. Återkallandet av tillståndet är den allra strängaste påföljden av överträdelsen. Trots gärningens lindriga natur har länsstyrelsen i stället för anmärkning eller skriftlig varning tillämpat den påföljd som har den allra största och skadligaste betydelsen för A. Återkallande av tillstånd förutsätter i princip långvarig och allvarlig överträdelse av bestämmelser och föreskrifter samt att tillståndshavaren på grund av dem helt har förlorat förtroendet. Så är det inte i detta fall.

Man bör även märka att rättsprocessen och domen har väckt oerhört stort intresse i media. Detta har avsevärt försvårat A:s möjligheter att fortsätta sin näringsverksamhet i trakten. Återkallandet av tillstånden utöver tingsrättens dom innebär även ett tvåfaldigt straff. Tingsrättens dom har vunnit laga kraft och återkallandet av tillståndet gäller samma ärende. Båda är med karaktär av straff inriktade på A. Man får inte döma två gånger i samma ärenden (ne bis in idem).

Butiken har inga möjligheter att fortsätta sin verksamhet om detaljhandelstillståndet återkallas, utan den måste lägga ner sin verksamhet.

Regionförvaltningsverket har i sitt genmäle hänvisat till sina besvär. Permanent återkallande av detaljhandelstillståndet kan inte betraktas utgöra en alltför sträng eller oskälig påföljd.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet. Det finns inte skäl att ändra förvaltningsdomstolens beslut på annat sätt än så, att detaljhandelstillståndet för alkoholdrycker återkallas för en tid av tre (3) månader.

2. Högsta förvaltningsdomstolen bestämmer att återkallandet av bolagets detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker ska verkställas under tiden 1.1. - 31.3.2013.

Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Återkallande av detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 14 § (764/2002) 3 mom. i alkohollagen kan detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker beviljas den som bedöms ha förutsättningar för sådan verksamhet och besitta den tillförlitlighet som verksamheten kräver.

Enligt 15 § (764/2002) 1 mom. i alkohollagen kan tillståndsmyndigheten ge den som innehar detaljhandelstillstånd enligt 14 § 1 och 2 mom. en anmärkning eller en skriftlig varning, förkorta försäljningstiderna eller utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent, om
1) denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter har överträtts i näringsverksamheten,
2) tillståndshavaren inte längre prövas ha de förutsättningar eller besitta den tillförlitlighet som krävdes för tillståndet, eller om
3) det på försäljningsstället har förekommit ordningsstörningar eller annat missbruk.

Fakta i ärendet

Bolaget X är ett öppet bolag. A och hans far utgör bolagets bolagsmän. Enligt handelsregistret har A rätt att ensam teckna bolagets firma.

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A för olaga befattningstagande med infört gods och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen till 45 dagsböter samt till att förverka 550 euro för den ekonomiska nytta som brottet berett. Tingsrätten har ansett det bevisat att A under tiden 1.1.2004 - 30.9.2006 anskaffat 338 förpackningar snus, som han visste att var smugglat. Under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006 har A sålt 256 förpackningar. A har inte bestridit snusmängden, men berättat att han enbart anskaffat och sålt snus till sina vänner och bekanta och aldrig till sina kunder. A har ansett att det högst har varit fråga om lindrigt olaga befattningstagande med infört gods och bestridit åtalet gällande försäljning av produkter som strider mot tobakslagen. Tingsrätten har ansett att försäljningen uppfyllt kravet på näringsverksamhet, eftersom A i vinstsyfte regelbundet utbjudit snus till försäljning.

Juridisk bedömning och slutsats

I ärendet är fråga om huruvida bolaget ska anses ha förlorat sin tillförlitlighet såsom innehavare av detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker på den grunden att A på detaljhandelsplatsen har sålt snus, som inte får införas till Finland eller säljas eller annars överlåtas i näringsverksamhet här i landet, samt huruvida nämnda tillstånd ska återkallas permanent eller för viss tid.

Frågan huruvida ett permanent återkallande av detaljhandelstillståndet är möjligt i detta ärende regleras av den ovan refererade bestämmelsen i 15 § 1 mom. i alkohollagen. Frågan om permanent återkallande av serveringstillstånd, som det inte är fråga om i detta ärende, regleras av bestämmelsen i 22 § 1 mom. i alkohollagen, som till sitt innehåll motsvarar bestämmelsen i nämnda 15 § 1 mom. Bestämmelserna är formulerade så att det av ordalydelsen inte framgår vilka av de i bestämmelserna nämnda påföljderna som kan komma i fråga om tillståndshavaren anses ha förlorat förutsättningarna att beviljas tillstånd eller sin tillförlitlighet.

I regeringens proposition med förslag till alkohollag (119/1994) konstateras i detaljmotiveringen till 15 § att ”länsstyrelsen vid överträdelser skall kunna ge den som innehar ett dylikt tillstånd anmärkning eller skriftlig varning, utan ersättning återkalla tillståndet antingen för viss tid eller permanent, förbjuda försäljningen eller förkorta försäljningstiderna. De överträdelser som kan bli aktuella är överträdelser av lagen eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser samt ordningsstörningar och annat missbruk. Tillståndet kan också återkallas om tillståndshavaren förlorar förutsättningarna för beviljande av tillstånd eller sin tillförlitlighet.”

På motsvarande sätt sägs det i detaljmotiveringen till 22 § i nämnda proposition att ”för främjande av en välfungerande tillståndsförvaltning föreslås det i 1 mom. att tillståndsmyndigheterna, nämligen länsstyrelserna och produkttillsynscentralen skall ha rätt att i fall av överträdelse vidta disciplinära åtgärder eller utan ersättning antingen permanent eller för viss tid återkalla ett serveringstillstånd. Disciplinära åtgärder är enligt stadgandet skriftlig varning samt att tillståndet utan ersättning inskränks genom förkortning av serveringstiden eller begränsning av serveringsområdet eller de alkoholdryckstyper som får serveras. I sin egenskap av regional förvaltningsmyndighet skall länsstyrelsen också ha möjlighet att på länets område utdela anmärkningar till innehavare av serveringstillstånd. De disciplinära åtgärderna är motiverade om alkohollagen eller med stöd av den utfärdade stadganden, bestämmelser eller begränsningar har överträtts på serveringsstället, om tillståndshavaren inte längre har de förutsättningar för beviljande av tillståndet eller besitter den tillförlitlighet som krävs eller om det på serveringsstället har förekommit ordningsstörningar eller andra missbruk.”

Ordalydelsen i motiveringen till regeringens proposition kan uppfattas så, att det är frågan om två separata situationer, nämligen situationer där tillståndshavaren har förlorat sin tillförlitlighet och situationer när tillståndshavaren har gjort sig skyldig till sådana överträdelser som nämns i motiveringen. Om tillståndshavaren gör sig skyldig till överträdelser, skulle han bli föremål för disciplinära åtgärder, men om han förlorar sin tillförlitlighet skulle påföljden vara att hans tillstånd återkallas. Lagmotiven stöder dock inte entydigt en sådan uppdelning, då det i detaljmotiveringen till 22 § konstateras att disciplinära åtgärder kan vidtas även i det fall att tillståndshavaren inte längre är tillförlitlig.

Denna uppdelning i situationer där tillståndshavaren har gjort sig skyldig till överträdelser och situationer där tillståndshavaren har mist sin tillförlitlighet kan motiveras med den skillnad som till följd av sakens natur råder mellan bestämmelserna i å ena sidan 1 och 3 punkten i 1 mom. av 15 och 22 § i alkohollagen och å andra sidan 2 punkten i 1 mom. i nämnda två paragrafer. I de situationer som avses i 1 och 3 punkten i nämnda 1 mom. är det frågan om att tillståndshavaren blir föremål för åtgärder såsom anmärkning, varning och återkallande av tillstånd för viss tid. Detta sker då i syfte att förmå tillståndshavaren att avhålla sig från att upprepa sitt klandervärda beteende vid detaljhandel med eller servering av alkoholdrycker. När det däremot är frågan om att tillståndshavaren inte längre är tillförlitlig på det sätt som förutsätts av den som utövar tillståndspliktig verksamhet, kan syftet med de åtgärder som avses i 15 och 22 § i alkohollagen uppfattas vara att hindra tillståndshavaren att idka detaljhandel eller servering av alkoholdrycker under den tid som denna brist på tillförlitlighet varar.

I 21 a § i alkohollagen anges när behövlig tillförlitlighet och ekonomiska förutsättningar ska anses saknas vid utvärdering av förutsättningarna för att bevilja serveringstillstånd. Enligt 1 mom. 3 punkten i nämnda paragraf saknas dessa förutsättningar bland annat om sökanden under de senaste fem åren vid utövandet av sitt yrke eller annars har gjort sig skyldig till ett brott på vilket kan följa fängelse.

I regeringens proposition 50/2002 rd konstateras i motiveringen till nämnda 21 a § att sökandens tidigare brottsliga verksamhet bör beaktas. Brott vilka särskilt inverkar vid bedömningen av sökandens tillförlitlighet är ekonomiska brott, brott mot alkohollagstiftningen, rattfylleri, oredlighetsbrott samt brott mot liv och hälsa.

Bestämmelserna i 21 a § i alkohollagen reglerar de förutsättningar under vilka näringstillstånd kan beviljas. I detta ärende är det frågan om förutsättningarna för att återkalla näringstillstånd. Vid bedömningen av förutsättningarna för att återkalla ett sådant tillstånd ska hänsyn tas till hur rätten att utöva yrke och näring skyddas som grundläggande frihet enligt 18 § 1 mom. i grundlagen. I regleringen av näringsverksamhet representerar återkallandet av ett näringstillstånd enligt grundlagsutskottets tolkningspraxis ett myndighetsingrepp i individens rättsliga ställning som har kraftigare återverkningar för individen än ett avslag på en ansökan om näringstillstånd. Utskottet har i dessa fall ansett att det för att trygga proportionaliteten är nödvändigt att det i lagen finns bestämmelser som begränsar möjligheten att återkalla ett sådant tillstånd till situationer där det har skett allvarliga och väsentliga överträdelser eller försummelser.

Bestämmelsen i 21 a § tyder på att när tillståndshavaren har förlorat sitt serveringstillstånd till följd av att han inte längre är tillförlitlig, kan denna tillförlitlighet inte återvinnas inom en kort tid, såsom några dagar eller veckor. Det är därför logiskt att påföljden vid förlorad tillförlitlighet är att tillståndet återkallas för en längre tid eller permanent. Eftersom syftet med återkallelsen är att trygga det i lag föreskrivna kravet att den som utövar detaljhandel med alkoholdrycker ska vara tillförlitlig, är denna påföljd inte en sådan disciplinär påföljd som skulle omfattas av det förbud mot ne bis in idem som föreskrivs i artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till den Europeiska människorättskonventionen.

Till följd av sin ovan nämnda natur stöder kravet på tillförlitlighet en sådan tolkning av 15 § i alkohollagen att ett detaljhandelstillstånd i regel ska återkallas i sin helhet om tillståndshavaren anses ha förlorat sin tillförlitlighet till följd av de gärningar som han har gjort sig skyldig till. Med hänsyn till bland annat grundlagsutskottets ovan refererade ställningstaganden och proportionalitetsprincipen i förvaltningsrätten är det dock i vissa fall motiverat att återkalla tillståndet för viss tid även när tillståndshavaren har förlorat sin tillförlitlighet. I dessa fall ska tillståndet återkallas för en så lång tid att tillståndshavaren under den kan förmodas återvinna sin tillförlitlighet.

Av ovan nämnda skäl är det logiskt att tolka 15 § i alkohollagen så, att en tillståndshavares detaljhandelstillstånd i regel ska återkallas i sin helhet om han anses ha förlorat sin tillförlitlighet till följd av gärningar som han har begått. Uppfylls inte villkoren för en total återkallelse, kan dock en lindrigare tidsbegränsad påföljd komma i fråga, med beaktande av att förutsättningarna för att totalt återkalla en tillståndshavares tillstånd när han har förlorat sin tillförlitlighet bör vara förbundna med allvarligare överträdelser än ett avslag på en ansökan om tillstånd.

Enligt 10 a § (487/1999) i lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning är det förbjudet att importera, sälja eller på annat sätt överlåta snus. Förbudet grundar sig på Europeiska unionens direktiv om tobaksprodukter och gäller i alla unionens medlemsstater, med undantag av Sverige. Begränsningarna i rätten att importera och överlåta snus har senare ytterligare vidgats genom lagen 698/2010. De ändrade bestämmelserna blir inte tillämpliga i detta ärende. Orsakerna till att man har stannat för att begränsa distributionen av snus har i anslutning till lagändringen redovisats i motiven till regeringens proposition RP 180/2009 rd.

Enligt propositionen orsakar snusande ett fysiskt beroende, som till största delen beror på nikotinet. Från snuset sugs nikotinet upp i kroppen något långsammare än ur tobaksrök, men nikotinet stannar kvar i blodet längre och halterna är högre än vid rökning. Tobak som är avsedd för oralt bruk avger mera nikotin i kroppen än en cigarett, varför nikotinberoendet uppstår snabbare. Det fuktiga svenska snus som används i Finland innehåller åtminstone 2 500 kemiska ämnen. Ungefär hälften av snuset är tobak, och dessutom finns i snuset bland annat tungmetaller och rester av insekticider och ogräsbekämpningsmedel. Det finns alltså inget rationellt sätt att avvänja sig från nikotinberoende med hjälp av snus. Dessutom lockar villfarelsen om snusets ofarlighet unga att testa det, varvid det finns en mycket stor risk för att de ska bli beroende.

A har under ifrågavarande tid varit den ena av de två bolagsmännen i bolaget och han har haft rätt att ensam teckna bolagets namn. Han ska således anses ha haft bestämmande ställning i bolaget såväl vid försäljningstidpunkten som den tidpunkt när länsstyrelsen har fattat sitt beslut. Bolagets tillförlitlighet ska således i detta fall bedömas med A:s tillförlitlighet som utgångspunkt.

A:s snusförsäljning har varit systematisk under den tid som nämns i tingsrättens beslut. Snus har regelbundet levererats till A. Han har varit medveten om att det har varit frågan om snus som i försäljningssyfte smugglats in i landet. Å andra sidan har bolaget bestridit att försäljningen skulle ha skett i anslutning till bolagets näringsverksamhet. Enligt bolaget har snusförsäljningen varit As privata verksamhet och snus har förmedlats med huvudsakligen liten marginal till vänner. Enligt tingsrättens beslut har försäljningen skett under tiden 1.1.2005 - 30.9.2006. A har under denna tid ansetts ha fått en ekonomisk nytta om endast 550 euro från försäljning av 256 förpackningar. Ärendet gäller detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker, men inte serveringstillstånd, och hos bolaget har inte konstaterats något annat förfarande som skulle ha stått i strid med bestämmelserna i alkohollagen.

A har visserligen dömts till ett straff som kan anses ha medfört förlust av sådan tillförlitlighet som är en förutsättning för att detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker ska kunna beviljas. När man överväger att helt återkalla ett redan beviljat tillstånd är det dock skäl att vara mera återhållsam än när man tar ställning till om ett tillstånd ska beviljas eller inte. De förmildrande omständigheter som kan anföras till A:s förmån talar för att bolaget inte kan anses ha förlorat i tillförlitlighet så, att dess detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker borde återkallas helt. Bolagets detaljhandelstillstånd för alkoholdrycker ska därför återkallas för en viss tid. Med hänsyn till A:s verksamhet och de synpunkter som ovan har anförts om den tid för vilken ett tillstånd ska återkallas vid förlust av tillförlitlighet samt skälen mot att återkalla ett tillstånd för en kort tid, finns det inte grunder för att återkalla bolagets tillstånd för en kortare tid än tre månader.

2. Eftersom förvaltningsdomstolen har förbjudit verkställigheten av länsstyrelsens beslut och ingen tidpunkt för verkställigheten av beslutet har bestämts, har högsta förvaltningsdomstolen bestämt ett nytt datum från vilket beslutet ska verkställas.

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt förvaltningsråden Matti Halén, Eila Rother, Hannele Ranta-Lassila och Timo Viherkenttä. Ärendets föredragande var Hannele Klemettinen.

Röstningsanförande och skiljaktig mening

Förvaltningsrådet Hannele Ranta-Lassila var av skiljaktig mening. Hennes röstningsanförande, i vilket förvaltningsrådet Eila Rother instämde, var följande:

”Jag anser att det inte finns skäl att ändra slutresultatet i förvaltningsdomstolens beslut på annat sätt än så, att detaljhandelstillståndet för alkoholdrycker återkallas för en tid av en (1) månad.

Skälen till den skiljaktiga meningen

När det gäller tillämpliga lagrum, fakta och juridisk bedömning omfattar jag majoritetens ståndpunkt i saken. När det gäller slutresultatet anser jag att det öppna bolaget till följd av den snusförsäljning som åren 2004 - 2006 har skett i bolagsmannen A:s regi ska anses ha förlorat sin tillförlitlighet på det sätt som avses i 15 § 1 mom. 2 punkten i alkohollagen. Bolagets detaljhandelstillstånd har således kunnat återkallas. När man tar hänsyn till överträdelsens natur och den sålda snusmängden, kan detaljhandelstillståndet för alkoholdrycker inte återkallas för kortare tid än en (1) månad.”

Föredragandens, referendarierådet Hannele Klemettinens förslag till avgörande i ärendet överensstämde till sitt innehåll med förvaltningsrådet Hannele Ranta-Lassilas röstningsanförande.